Vi har kunnat läsa om nioåriga Marwa från Marocko som lever tillsammans med sin mor, syskon och styvfar på en mindre ort i Östergötland. Hon går i svensk skola, lär sig svenska och har skaffat sig kamrater. Hela familjen har fått uppehållstillstånd i Sverige, men inte Marwa! Hon ska nu ensam utvisas till Marocko enligt det beslut som Migrationsverket tagit och står fast vid.
Nioåriga Marwas biologiska pappa är försvunnen sedan hon var spädbarn och vare sig Migrationsverket eller den marockanska staten vet var han är. Enligt marockanska myndigheter är han kanske inte ens i livet.
Varför ska då Marwa utvisas? Jo, Migrationsverket menar att man kan anta (!) att flickans biologiska pappa skulle motsätta sig att hon blir kvar i Sverige. På vilka grunder baserar man ett sådant antagande? Och vems intressen gagnar detta? Ingen har ju kunnat lokalisera och få kontakt med Marwas biologiska far.
Ur ett allmänrättsligt perspektiv blir man minst sagt förundrad och mycket bekymrad. Hur kan man över huvud taget argumentera för att detta är ett rimligt och säkert sätt att resonera och agera? Och det gäller alltså en nioårig flicka!
Om inte verkligheten ryms inom ett visst lagutrymme måste det vara verklighetens förutsättningar som ska gälla. Utvisningsbeslutet är uppenbarligen grundat på lösa antaganden och fria fantasier.
Nu har Migrationsverket ändå sent omsider kommit fram till att det i dagsläget inte finns ett ordnat mottagande av Marwa i Marocko och man avvaktar därför med utvisningen. Men Migrationsverket kommer ändå att fortsätta att söka efter ett sådant. Vad man nu menar med detta. Och med målet att kunna utvisa Marwa, ensam, till Marocko. Resten av familjen blir ju kvar här i Sverige.
En möjlig utväg ur detta är att Marwas juridiska ombud nu har ansökt hos tingsrätten för Marwas mammas räkning, om ensam vårdnad. Ett godkännande av tingsrätten skulle i så fall kunna innebära att Marwa får stanna hos sin familj här i Sverige. Och man kan på så vis kringgå Migrationsverkets stelbenta och horribla resonemang och beslut. Detta är naturligtvis något som många hoppas på och är det enda rimliga.
Men faktum kvarstår. Migrationsverket ändrar sig inte och arbetar oförtrutet mot att kunna skilja denna nioåriga flicka från hennes familj och utvisa henne till en synnerligen oviss tillvaro.
Europadomstolen måste ta upp detta fall till noggrann granskning. Målet är naturligtvis att ge Migrationsverket kritik och rättning för handläggningen av fallet Marwa men också att inför framtiden ge myndigheten underlag för mer rättssäkra och etiskt välgenomtänkta beslut.