Tanken är god och kanske riktig ur jämställdhetssynpunkt. Men alla ska inte bli ”akademiker” och fortsätta att studera på universitet och högskolor.
Några måste också ta andra nog så viktiga samhällssysslor precis som i dag. På mitt och mina barns utbildningsschema fanns både valfrihet, lämplighet, motivation och kravprofil som testparametrar. Vid det gymnasium jag fick min grundutbildning ställdes krav som var rimliga. Och när man väl klarat av målen räknades resultatet som en merit/en milstolpe mot ännu större uppgifter, antingen man sökte arbete eller fortsatte med högskolestudier.
Personal på högskolorna började redan för många år sedan påpeka, att en del av de dåvarande studenter hade för dåliga kunskaper för vidare studier utan komplettering. Det har knappast blivit bättre de senaste tio åren.
Så vän av ordning, med respekt för olikhet och varierande kompetens och lämplighet, undrar vad det nya gymnasiet vill förbättra och vilka långsiktiga mål, som ska uppnås, så att vi får ett bättre samhällsklimat, mindre arbetslöshet och flera harmoniska människor.
Kunskapsnivån får absolut inte sänkas ytterligare på den svenska skolundervisningen om Sverige ska kunna hävda sig internationellt, både inom forskning och produktutveckling.
Signalerna utifrån är redan illavarslande från flera undersökningar. En gång var både svensk skola och grundforskning hyllad, trots att vi är ett litet land. Låt oss hoppas, att vi kan återupprätta detta signum.