Med försvarandet av vår ”integritet”, vilket egentligen handlar om vårt uppförande och hederlighet gentemot andra och samhället förbjuder Datamyndigheten kamerabevakning i samhället.
Är man befriad från sin personliga integritet när man vistas i tunnelbanan, och varuhus? Eller är klagomålen och anmälningarna betungande.
Med krav på fler poliser och ökad närvaro tror man sig kunna stoppa ungdomsgängens framfart, vilket är naivt när beviskraven vid brott är så stora att polisens ord inte räcker i domstolarna, påföljderna och ersättningskraven är också löjligt låga.
Med en genomtänkt kameraövervakning i samhället så har det varit möjligt att identifiera terrorister och brottslingar i efterhand, den möjligheten förnekas nu våra brottsbekämpande myndigheter i kampen mot ungdomsgängen på grund av ordet ”integritet.”
Så länge flatheten får råda kan vi låta polisen i stället ägna sig åt trafikövervakning där det är lättare att bevisa lagöverträdelser.
Om våra lagstiftande riksdagsledamöter fortsätter blundar för verkligheten så är vi snart i samma situation som städerna i USA, skall vi byta inställning? eller våra ”förtroende valda” politiker.