DN Debatt tog upp frågan om det ekonomiskt kloka i att sälja Vattenfalls tyska brunkolsgruvor för klimat- och miljöinvesteringar. Förslaget innebär att med ena handen tjäna på framtidshotande försäljning av gift för att med den andra satsa på klimatvänliga investeringar.
Här några invändningar mot detta resonemang: Vi är väl i färd med att ställa om till ett fossilfritt samhälle och då hålla nere koldioxidutsläppen! Om staten vill satsa på klimat- och miljöåtgärder är det fritt att låna pengar från fonder till låg ränta – pengar till omställning är vårt minsta problem.
Världens 2 700 kolkraftverk utgör den främsta orsaken till klimatrubbningen. Alla kolkraftverk ska vara utfasade till år 2030, hälften måste vara nedlagda år 2020. Klimatrubbningen är global – klimatet är jordens luft. Levande varelsers liv hotas varhelst koldioxidhalten ökar.
Om Tyskland säljer eller utnyttjar de utsläppsrätter som skulle ha använts av den obrukade brunkolsgruvan, då hjälper det inte ur klimatsynpunkt att brunkolet stannar i gruvan, då sker ändå utsläppen någon annanstans.
Liksom en handlare har förvärvat ett parti giftig barnmat, finns det inte mycket annat att göra än att förstöra partiet, ta den ekonomiska förlusten och stoppa vidare spridning av denna giftiga barnmat.
Klimatnyttan av den obrukade kolgruvan sker i två steg:
1. Att Tyskland inte släpper ut dess koldioxid.
2. Att ingen annan heller släpper ut det – om utsläppsrätterna annulleras.
Rika länder bör gå före och ge utvecklingsländer tid för omställning. För att ge stöd åt omställningen finns förslaget:
- Att införa en stadigt växande koldioxidskatt – ger tid för planerad omställning.
- Som varje månad delas ut i lika delar till varje vuxen medborgare – möjliggör politisk enighet.