Men själv undrar jag om hans uttryck alltid är så nya. Jag tycker mig höra en annan äldre sång eka inom mig när jag lyssnar på en del av hans låtar.
För att nämna ett par av hans mest kända: ”Freight train blues”, som Dylan lanserade 1962. Det är fem år efter att den likaledes kända visan ”Freight train” av Elisabeth Cotton lanserades:
Freight train, freight train, run so fast
When I die, oh bury me deep
Down at the end of old Chestnut Street
Place the stones at my head and feet
And tell them all I’ve gone to sleep
Den måste Dylan ha hört flera gånger sedan den kom 1957.
Jag vill också nämna ”Blowin’ in the Wind” som Bob Dylan släppte 1963: ”How many roads must a man walk down ... The answer is blowin’ in the wind.” Den får mig att tänka på ”Where have all the flowers gone”, en gammal folk- och protestsång för fred. De första tre verserna skrevs av Pete Seegers 1955. Han i sin tur inspirerades av den traditionella kosackiska folkvisan ”Koloda-Duda”, som Michail Sjolochov refererade till i sin berömda roman ”Stilla flyter Don”. Denna visa är allmänt känd i många länder. Sjolochov fick Nobelpriset i litteratur 1965.
Sara Danius talar om Dylans nya poetiska uttryck. Men så särskilt nya tycker jag inte de är.
Och det är uppenbart att han starkt har influerats av äldre sånger.