Lönen var dock inte för låg, visade det sig senare. Migrationsdomstolen hade helt enkelt använt fel kollektivavtal när man gjort sin prövning.
Prövningstillstånd lämnas om domstolens avgörande kan få betydelse som prejudikat eller om det finns synnerliga skäl, exempelvis om migrationsdomstolen har gjort ett grovt rättegångsfel. Lagmannens resonemang måste väl ha sin grund i det sistnämnda, det vill säga felet är inte tillräckligt stort för att synnerliga skäl ska föreligga.
Man kan konstatera att det faktum att migrationsdomstolen har använt sig av fel kollektivavtal är av helt avgörande betydelse för utgången av målet. Hade man haft rätt avtal från början så hade det blivit ett annat utfall i målet. Eller rättare sagt: Det hade inte blivit något mål alls. Om ett fel görs eller ett faktum förbises och detta får en helt avgörande betydelse för utgången av målet så måste väl detta vara en synnerligen graverande omständighet? Domstolens trovärdighet förbrukas och domen är stötande för det allmänna rättsmedvetandet. Det sistnämnda är ju visserligen inget som intresserar jurister, men ändå ...
Man har i själva verket haft en rättegång helt i onödan. Den dömde hade inte för låg lön, visade det sig! Ska domen ändå bestå? Det är svårt att föreställa sig vad som skulle behövas för att ett fel ska kunna klassas som ett grovt rättegångsfel. Visst finns risken att fler personer överklagar till Migrationsöverdomstolen om man undanröjer den här domen, och det är väl där skon klämmer, men det är väl ändå bättre än att framhärda på dessa grumliga och ologiska grunder? Nej, här blir man helt enkelt tvungen att ta sitt förnuft till fånga och tänka om.