Det onda ögat
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid ett annat tillfälle kommer en kompis hem till mig för första gången. Redan i hallen utbrister hennes läppar: "Vad fantastisk lägenhet du har". Samtidigt säger hennes blick: "En sån här vill jag också ha". Fem minuter efter att hon gått hem så faller hallspegeln ner i det nylagda golvet och smulas sönder.
Jag skulle förklara de här händelserna med otur och slump. Men min vän och granne skulle genast utbrista: "Det är det onda ögat!"
Det onda ögat kan beskrivas som en gammal tro där ögat representerar en slags ond kraft som finns hos människor. Den kan bryta ut när någon känner avundsjuka eller beundran och det sägs att kraften kanaliseras genom den avundsjukes ögon och projiceras på den eller det man är avundsjuk på. Det låter kanske vidskepligt men i mina födelsetrakter och andra delar av Mellanöstern är den här tron utbredd, likaså i delar runt Medelhavet. Själv har hört om det här förbannade ögat sen jag föddes.
Men det finns sätt att skydda sig på. Så snart jag kommit till världen var min mormor snabb med att trä ett armband med blå pärlor runt min handled. Det blåa anses vara beskyddande och min 4,5 kilos fint knubbiga kropp behövdes skyddas från avundsjuka ögon tyckte mormor. Detsamma hände när mina två bröder föddes. Vi var alla klädda i blå pärlor och lite så är det fortfarande. Jag har till exempel hängt upp flera skyddande blå amuletter hemma och jag har ett blått smycke runt halsen så att de där avundsjuka blickarna inte ska kunna rå sig på mig.
Det händer att min granne, som verkligen tror på det onda ögats förbannelse, undanhåller sina framgångar, eller att hon när hon väl berättar om dem förminskar och tonar ner deras betydelse eftersom hon är rädd för vad andra människors avundsjuka blockar kan ställa till med. Det har fått mig tro att hela den här idén med det onda ögat är ytterligare ett sätt att begränsa människor på; att säga "du får vara bra men inte för bra". Ungefär som Jante som vill få oss att sluta prata gott om människor och istället tro att vi alla är lika bra, eller dåliga.
Jag tror ju egentligen inte på det där onda ögat. Men vad jag tror på, och som kan skrämma mig, är människors avundsjuka. Oviljan att glädjas för andra men viljan att försöka sätta andra på plats. Därför behåller jag MITT blåa halssmycke runt halsen ett tag till.