Det onda med det goda
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en handbok liknas tarot vid en spegel. Precis som vi använder en spegel för att betrakta vårt yttre, kan vi använda tarot för att utforska oss vår inre, osynliga verklighet.
Det sägs att en spegel reflekterar den synliga verkligheten utan att döma den. Den visar det vackra med det fula. Något annat kan den inte göra. När den elaka drottningen i sagan om Snövit frågar "Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är!", så svarar den ärligt: "Drottning, du är den skönaste här, men Snövit tusen gånger skönare är!"
Om vi inte tycker om vår spegelbild kan vi strunta i spegeln eller, om vi vågar, krossa den. Men att göra så ändrar inte vårt utseende. På samma sätt är det meningen att tarotkortens bilder ska beskriva våra andliga tillstånd. De är varken för eller mot. De varken hymlar eller smickrar. Vad de erbjuder är antydningar och ledtrådar till vad som döljer sig inunder vår "persona", som ju är grekiska för "mask".
Korten är inte entydiga. Man tolkar dem liksom man tolkar en dröm. Eller poesi. Därför gäller det att vara lyhörd och inte låta intuitionen fördunklas av allehanda komplex.
Att lägga tarot är en utmärkt sysselsättning om vädret är dåligt och man är ensam hemma. De invigda gör det till något slags ceremoni. Man tänder ljus och rökelse. Man ska vara helt tyst och koncentrerad. De 78 korten bör förvaras i ett träskrin, i rätt ordning.
Det finns flera sorters lekar med olika motiv för att tillfredställa alla smaker. En av de populäraste är "Thothtaroten", som utformades av den brittiske magikern Aleister Crowley (1875-1947). Personligen är jag arabofil och har därför införskaffat en lek med motiv ur den arabiska sagosamlingen Tusen och en natt. Illustrationerna är hämtade ur den brittiske äventyraren Sir Richard Burtons vackra 1800-tals utgåva.
Jag har inte blivit riktigt bra på tarot än. Men jag räknade ut vilket som var mitt personliga kort. Det gör man genom en enkel numerologisk övning. Jag är född den 7 juni 1976. Det blir 7 + 6 + 1976 = 1989. Sedan adderar vi 1, 9, 8 och 9 och får 27. Därvid 2 och 7 och får 9. Således är kort nr 9 mitt kort. Eremiten.
Vilken glad överraskning! Visserligen är jag social och gillar att vara i vänners muntra sällskap. Men jag har nog alltid haft eremiten som hemlig självbild. Min självbild verkar alltså stämma med kortens ärliga spegelbild av min inre verklighet.
Eremiten är, enligt en handboken, vis, andligt lagd, djupsinnig och så vidare. Men han har visst också en skuggsida - han är ensam, fattig och har okända fiender som ligger på lur. Man får ta det onda med det goda. Man får leken tåla.