Jag måste medge att jag var arg när jag skrev insändaren ”Tack och hej då Rådegård”. Men det retade mig och andra att han sade att han varit ute och pratat med hyresgästerna.
Tydligen lyckades jag också reta Rådegård så att han skrev i affekt. För självklart är det inte så att Gudrun Utas sitter och hittar på några regler – för det hus som byggdes med tillskott av statliga medel för att anpassas till allergikers behov.
De anvisningar som Uppsalahem nu vill bortse ifrån togs fram i samtal mellan hyresgästerna och hyresvärden, som då också åtog sig att informera nya hyresgäster om dem.
Aktiebolagslagen kräver att verksamheten ska vara lönsam och den har sedan ytterligare skärpts i det avseendet. Det är Mikael Rådegård inte skuld till. Men fortfarande tillåter lagen ett visst allmännyttigt ansvarstagande.
Allergiker är kanske inte de människor man kan satsa främst på om man måste tjäna pengar. Men de är också människor. Liksom alla de som bor i områden som nu ska stamrenoveras. Det går att prata med dem – och visst går det att bry sig om deras syn på behoven i den egna vardagen.
Rådegård har inte myntat uttrycket att man bygger ”för framtidens hyresgäster”. Men kom inte och säg att Uppsalahem hela tiden ”arbetar för människors hem”. Det gäller som det ser ut i dag långtifrån alla era hyresgäster.