Efter att ha läst Håkan Larsson replik på min insändare ett antal gånger undrar jag fortfarande: Är det verkligen min insändare han svarar på?
Är det fundamentalistiskt att kräva att vargstammens tillväxt bromsas? Skall vi sluta med det för att inte förtörna vargfanatikerna?
Väntar sig Håkan Larsson att den som samlar ihop sina vargrivna får ska känna tacksamhet för att han/hon i alla fall slipper flodhästar och hajar? För drabbade djurägare finns i sådana situationer garanterat ingen art som ställer till större elände än vargen, det kan inget storvulet globalperspektiv ändra på.
Vem har talat om att utrota vargen? Jag skrev att den tidigare utrotats här i landet. Den finns i dag i hundratusental i övriga världen och kanske kan vi ha ett antal även i Sverige.
Men det står i art- och habitatsdirektivet att förvaltningen ska ha lokal acceptans. För att få den acceptansen måste antalet vargar begränsas.
Även om jag inte lyckats följa Håkan Larssons tankebanor hela vägen tycker jag dock att han kommer fram till rätt slutsats: Det finns alltid en toppredator. I kulturlandskapet är det människan. Det finns få biotoper i landet där vargen kan få ha den rollen.