Dagens sorg grund för framtida krig

På en militär underrättelse och säkerhetskurs, sa officeren som var chef: ”Stater har inga vänner, bara intressen”. Sant? Jovisst. Cyniskt? Javisst.

Krig. En kurdisk flykting från Syrien står i utkanten av den turkiska staden Suruç och betraktar rökmolnen från Kobane på den syriska sidan av gränsen. Nu brinner det i Kobane, men våra politiker pratar bara om en politisk lösning, skriver Sten Aleman.

Krig. En kurdisk flykting från Syrien står i utkanten av den turkiska staden Suruç och betraktar rökmolnen från Kobane på den syriska sidan av gränsen. Nu brinner det i Kobane, men våra politiker pratar bara om en politisk lösning, skriver Sten Aleman.

Foto: Lefteris Pitarakis

Uppsala2014-10-19 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om nu staten är en abstraktion och juridisk person, så är de som driver och påverkar statens utveckling människor och de har vänner, bekanta och ovänner. De drivs av känslor.

Trofasthet och lojalitet är ju oftast positiva känsloyttringar, men om personen med dessa känslor blir orättvist behandlad eller sviken av dem hon litat på så kan dessa känslor svänga över till nattsvart destruktivitet.

Detta påverkar historiens gång. Rationella/cyniska beteenden, med kortsiktiga vinster orsakar ofta långsiktiga och svårlösta dilemman.

Exemplen är många: Den ensidiga skuldbeläggningen av Tyskland efter första världskriget gav näring åt nazismen; den långvariga antisemitismen gav upphov till sionismen i moderata och extremistiska former; den israeliska fördrivningen av araber och bosättningspolitiken på Västbanken skapade först PLO och senare Hamas.

Den arabiska våren som verkligen visade att stora grupper inom den arabiska/muslimska världen ville leva i demokratier av västerländsk typ lämnades åt sitt öde utan stöd och resulterade i att staten Libyen föll sönder i händerna på lokala krigsherrar och att i Syrien fick plötsligt IS manöver­utrymme och makt.

Min övertygelse är att om Västvärlden (läs Nato) ingripit med flygunderstöd tidigt i libyska upproret, när Kaddafis styrkor var i chock, så hade kriget blivit kortvarigt. Sannolikt hade det blivit lite rörigt efteråt, men man hade haft en möjlighet att behålla staten intakt och därmed möjlighet att påbörja någon form av uppbyggnad i rättsäker riktning.

Stormakternas cyniska politiska låsning i inledningen av Syrienkonflikten ser vi nu följderna av.

Politiker säger ofta: ”Det viktigaste är att nå en politisk­ lösning.” För det är det politiker kan. Men om det brinner i mitt hus vill jag ha vatten, brandslangar och människor som omedelbart levererar en ”släcknings­lösning”.

När jag skriver detta ”brinner” det i Kobane och häromdagen meddelade vår nya utrikesminister att det viktigaste var just ”en politisk lösning”. Den kurdiska befolkningens känslor i dessa ögonblick, vad kommer de leda till i framtiden?

Läs mer om