Jag tycker att det är trevligt med civilkurage. Många påstår sig uppskatta civilkurage. Men då brukar många mena civilkurage som stöder deras egna åsikter och då har man missuppfattat vad civilkurage är.
Civilkurage är att våga gå mot strömmen, och sedan må strömmen vara hur rätttänkande som helst.
Två exempel:
Att säga ”Jag röstar på FP!” kräver knappast civilkurage. Men att säga ”Jag röstar på SD!” kräver civilkurage i många kretsar. Prova själv.
Göran Lambertz nyutkomna bok om Sture Bergwall/Thomas Quick-soppan.
Jag är ointresserad av juridik, men det är uppenbart att Göran Lambertz här ger ett exempel på civilkurage när han vågar gå mot den rättänkande massmediala strömmen. Och då naturligtvis utsätts för den skur av skällsord som i dag anses ingå i normal debatt. En obehaglig debattstil, som blivit populär på grund av inflytandet från ”den sociala smeten” på nätet.
Bättre teknik bidrar tydligen inte alltid till bättre debatt. Men jag tycker nog att det skulle vara minst lika trevligt med en civiliserad debatt som med civilkurage.