Forskning UNT publicerade i måndags en alldeles utmärkt artikel om situationen för de stora valarna i världen signerad Roland Johansson, Tidningarnas Telegrambyrå. Mycket informativ artikel och med snygg layout! Ytterst läsvärt! Texten andades stor optimism. Man uppskattar för närvarande att många av de stora valarna har en årlig ökningstakt på upp till 7 procent. Det är oerhört glädjande i dessa dagar när en stor mängd arter hotas av människan. Vid kontakt med författaren dagen efter blev han uppmärksammad på att den fantastiskt vackra bilden med knölvalar hade fått en missvisande bildtext. Vi skrattade gott åt lydelsen ”en grupp knölvalar matas med strömming”. Den texten hade uppenbarligen någon annan svarat för. I bakgrunden syns tydliga tecken på att barrskogen kommer från norra Stilla Havet, troligen från Alaska. Strömming finns bara i Östersjön, d.v.s. den sill som landas från Kalmar och norrut. Det är inte särskilt troligt att man fraktat strömming till Alaska för att mata knölvalar. Enstaka knölvalar har förvisso letat sig in i Östersjön i sen tid – t.o.m. ända upp till Kvarken. Sedan är det ytterst tveksamt om en knölval kan mättas med strömming. Det torde åtgå ett ton eller så varje gång för att ge effekt. Det finns faktiskt en sillart i norra Stilla Havet, Clupea pallasii, och det kan i så fall vara fråga om att valarna av fiskarena fått överskott av nyfångad Stilla Havssill. Hur som helst är läget oklart.
Beståndsuppgifterna i artikeln är bland annat hämtade från IWC – Internationella Valfångstkommisionen – och är troligen helt korrekta. Några av arterna var vi överens om har sannolikt ökat ännu mer än vad som uppges här. Man tror exempelvis att gråvalarna från låga numerärer nu är uppe i minst 30.000 individer och Sydkaparna likaså i fler än 20.000 individer.
Sedan 1986 råder som framgår ett moratorium för all kommersiell valfångst, för knölvalen långt tidigare. Man frågade sig länge varför det dröjde så lång tid därefter innan man kunde se ökningar i valbestånden. Efter Sovjetunionens fall 1991 kunde avslöjas att Sovjetunionen med lydstater inte alls beaktat moratoriet utan man hade fortsatt att skjuta alla stora valar man lyckades spåra, t.o.m. blåvalar, med delvis förödande konsekvenser. Man kan misstänka att även andra valfångarnationer negligerat förbudet. Fångstuppgifter hade mörkats helt enkelt.