Blott Sverige svenska svenskar ha
Det händer något med oss svenskar när vi passerar rikets gränser. Så länge vi stannar hemmavid är vi säkra som i ett bankvalv. Men på andra sidan Arlandas passkontroll däremot, där väntar en helt annan värld, fylld av faror.
Peter Fröberg
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta inte minst efter flodvågskatastrofen. Om en svensk buss kör i diket utanför Sölvesborg blir det möjligtvis en notis i lokalpress. Men om samme busschaufför rullar av tyska autobahn så blir "svenskar i bussdrama" en riksnyhet.
Och om en svensk spolas bort i en översvämning i säg Bangladesh, kommer det att blir förstasidesstoff. Är det bara några tusen infödingar som stryker med blir det på sin höjd några rader i marginalen. Och att en svenska våldtas på semestern skrivs med krigsrubriker. Men att det begås minst 100 våldtäkter om dagen i Sverige (när kriminologerna räknar med ett lågt mörkertal), det har ringa nyhetsvärde.
I den ociviliserade och livsfarliga omvärlden tycks svensken helt enkelt vara en särskilt oskuldsfull och sårbar figur. När svenske Calle Johansson greps i Grekland för att ha knivskurit en man var sympatierna avgjort på hans sida. Det talades om justitiemord. Om att de grekiska domstolarna var korrupta. Detaljer som att han utpekades av vittnen, att offrets blod fanns på Calles kniv och kläder, det var oväsentligt.
Och när några svenska killar gruppvåldtog en tjej på Cypern några år tidigare gjorde svensk press reportage inifrån häktet. Där var det varmt och smutsigt och synd om grabbarna.
Men det är skillnad på svenskar och svenskar. Har man dubbelt medborgarskap är man inte fullt så oskuldsfull och ömkansvärd. När Västeråsjournalisten Martin Adler mördades i Somalia var det förstasidesstoff. Men att hans kollega Dawid Issak utan förklaring suttit fängslad i närliggande Eritrea i sex år uppmärksammas bara som pliktskyldigast.
2002 sprängdes en nattklubb på Bali och flera svenska ungdomar dog. Det blev en nationell angelägenhet. I Irak dödas hundratals människor dagligen. Det är inte osannolikt att ett antal svenska medborgare mist livet i Bagdad i olika bombdåd, men om det skrivs inget.
Det heter i debatten att invandrare måste bli bättre på att integrera sig. Men man kan ju fråga sig vad som krävs för att anses svensk? Är det ens möjligt? Teodor Kalifatides kallas fortfarande "invandrarförfattare". Inte konstigt - karln har ju bara bott i Sverige i drygt 40 år. Och skrivit typ 27 böcker. På svenska.
Hur många infödda svenskar har gjort det?