Mitt första år som musiklärare vid Grubbeskolan i Umeå fanns det en tradition att alla på skolan skulle rösta. Då körde vi på det, men det kändes inte bra. För att komma undan detta så flyttades luciatåget till att gälla enbart årskurs 9. Syftet var bland annat en anledning för eleverna att lära sig sjunga körsång och stämmor, vilket ingick i läroplanen. Lucia valdes av tjejerna som deltog i tåget. Det vill säga det blev ingen skönhetstävling utifrån ett manligt perspektiv då tjejerna hade andra preferenser.
Sjunga stämsång hörde till skolarbetet men att delta i luciatåget var frivilligt.
Strutarna försvann till slut och svårigheten att få de snabbt växande grabbarna i åk 9 att hitta en vit särk i rätt storlek gjorde att det blev vit skjorta och svarta byxor. Det fungerade ändå utmärkt och blev en fin stund på luciamorgon med oftast fin sång på toppen av förmågan både hos killar och tjejer.
Staffansvisan har framförts både traditionellt och som rapp. Koncentration, nervositet och utantilläxa och kunna uppträda för publik och få applåder efter väl förrättat uppdrag = mycket lärorikt.
Det har varit bra att ta ifrån grabbarna rösträtten i dessa sammanhang i sann odemokratisk anda. Vilka musiklärare eller rektorer kan i dag ha en åsikt och stå för den? Tro inte att jag många gånger fått frågan ”varför kan inte lucia vara en kille?” Och svaret är så enkelt: ”Lucia och tärnor är av tradition tjejer och ska så förbli. Tomtar, stalledrängar och pepparkaksgubbar är killar. Men visst har en och annan tomtemor dykt upp och det gör absolut ingenting.”