Jag läste i UNT 25/1 att det finns hopp om att avskaffa beställar-utförar-styrmodellen, åtminstone för utbildningsområdet i Uppsala kommun.
Jag har arbetat som tjänsteman i kommunen under detta ok i närmare 20 år, ett enligt min mening slöseri med skattemedel och energi som hade kunnat avändas mer till verksamhetsutveckling – och kanske bättre resultat i PISA.
Man har spelat, amatörmässigt, på en fiktiv marknad – med ändlösa (meningslösa) ”förhandlingar” på ett område som redan har klara mål (”affärsidé”) och inriktningar stadgade i skollag och läroplaner.
Jag läste även att den högsta ansvariga för kommunens gymnaiseutbildning tituleras ”affärsområdeschef”. Kan någon förklara för mig hur en medborgerlig rättighet som utbildning kan anses vara en affär på en marknad? Varför är kommunens största producent av välfärdstjänster, Vård och bildning, organiserad i affärsområden?
Om det finns goda argument för detta så tar jag gärna del av dem.