Att neka sig mat var religion
Ulrika Knutson skriver för UNT var fjärde vecka.
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag kände en gång en ung man med ett BMI på 18 (ett snitt mellan Kate Moss och en harkrank) och en daglig diet på 1 500 kalorier. Att neka sig maten var hans religion. Målet var 0 kalorier per dag. Han hade läst någonstans att man kan leva på vatten och solljus, ungefär som en krukväxt. Om någon av er läser samma sak någonstans kan jag tala om att det är fel. Helt fel. Den unge mannen kunde inte heller leva på vatten och solljus, utan togs om hand av läkarvetenskapen innan han hunnit försöka så värst länge.
Innan han togs om hand hänvisade han till att så många av de stora religionerna har klassiska tabun som omgärdar kosten; hinduismen, judendomen och islam.
Det är bara vi i den kristna kulturen som svullar allt - men inte alltid. Fasteperioder har djupa rötter också bland kristna.
Men den folkliga kulturen - inom nästan alla religioner - har sin motkraft till denna asketiska tendens.
Över nästan hela världen betraktas det som oartigt att säga Nej! vid matbordet. Att inte ta emot erbjuden tallrik, att förneka kokerskans ansträngningar; att nobba stekt hund i Kina, ormragu på Nya Guinea, eller ostkaka med körsbärssylt och vispgrädde i Småland är nästan syndigt. Kampen mellan asketism och överdåd, förnekelse och bejakande rasar vidare.
Visste ni förresten att Lord Byron bantade... Ja, enligt bantningsprofessor Stephan Rössner visar Byron alla symtom på omväxlande anorektiskt och hetsätande beteende. Han kom till Oxford som fet 18-åring med klumpfot, blev vegetarian och svalt offentligt, men smet sen till sin klubb i lönndom och frossade på köttpaj. Och pedofilen J. M. Barrie, som skrev om Peter Pan - det eviga barnet, den flygande fjäderlätte - var också asketiskt besatt, liksom Kafka.
Men gissa om Kafka hetsåt i fantasin! I drömmen står han framför charkuteristens fönster och slukar korv och revbensspjäll, "mekaniskt och hänsynslöst som en maskin".
Gandhi fastade ofta och gärna, både som andlig övning och politiskt vapen. Han hotade sina motståndare med att fasta till döds! Och de vek sig. Sin familj jagade han med konstiga dieter. Ena månaden förbjöd han salt i maten, nästa månad socker. Därefter förordade han bara okokt mat, och sedan mest rå lök - som ansågs rena blodet. Sedan följde en period helt utan lök - eftersom lök väckte alltför starka passioner. Undra på att Gandhis fru höll på att bli galen!
Bäst jag slutar här, annars tror ni att jag också har blivit galen. Men det har jag inte. Jag bara bantar.