Om perfluorerade kolvätens giftighet (till exempel de från brandskum) som hittats i dricksvatten kan man läsa på Livsmedelsverkets hemsida. Bland annat så här står det:
”När det gäller eventuella långsiktiga hälsoeffekter av perfluorerade kolväten så kommer det sannolikt inte att gå att upptäcka negativa hälsoeffekter på individuell nivå, även om exponeringen pågått under lång tid. I stora studier av vuxna kemiarbetare, vars intag i många fall ligger högre än beräknade intag har det varit svårt att upptäcka mätbara negativa hälsoeffekter. I liknande studier på barn och vuxna från USA har det inte heller gått att påvisa hälsoeffekter på enskilda individer. Studier på exponerade befolkningsgrupper i USA visar statistiska samband mellan intag och riskökningar för vissa typer av sjukdomsmarkörer eller sjukdomar. Det går dock inte att från dessa resultat säkert dra slutsatsen att de perfluorerade kolvätena orsakat dessa riskökningar.”
Givetvis är det viktigt att vi har koll på vad vi får i oss via mat och dryck, men att kalla de ifrågavarande kolvätena för gifter, är uppenbarligen att helt i onödan skapa oro. Sannolikt finns däremot ett antal ämnen i så kallade kosttillskott och naturläkemedel (lägg märke till värdeorden ”tillskott” och ”natur”) vilka skulle få stämpeln gift om deras hälsoeffekter undersöktes lika mycket som de ifrågavarande kolvätenas. Att dricksvatten inte bör innehålla dessa substanser är däremot lika självklart som att det inte heller ska innehålla läkemedelsrester, vilka vi i dag får i oss via dricksvattnet. Ordens makt över tanken lurar som vanligt bakom knuten.