I UNT 11/4 skrivs ”luftföroreningarna vid Resecentrum är högre än man tidigare trott”.
Samtidigt säger man att luftföroreningarna dödar fler än trafiken. För att minska föroreningarna vill man på sikt införa miljözoner och miljövänligare fordon. Borde man inte inrikta sig på enklare och mer praktiska åtgärder man kan göra redan nu?
De senaste decenniernas trafikplanering i Uppsala har varit som en lekstuga för de styrande. Man har saknat kunskaper helt enkelt. Det har slösats enorma summor av skattemedel för just trafikstyrning och fartdämpande åtgärder som påverkar miljön negativt.
Sedan tidigare är det välkänt att inbromsningar, stannande, köande och gasande ökar utsläppen mer än 50 procent. Det innebär att alla trafikhinder ökar utsläppen.
I Uppsala har man försvarat en överetablering av trafiksignaler med att de förhindrar olyckor. I verkligheten stämmer det bara om trafikanterna fråntas skyldigheten att se sig för.
Många städer i världen har inga trafiksignaler, möjligen för att just förbättra luftkvaliteten och höja trafikmoralen. Kan man då inte stänga av onödiga signaler på kvällar och nätter?
Kan man inte enkelrikta några gator för att minska köbildning? Speciellt Bäverns Gränd ut från Resecentrum, som påtalats i många år. Varför är det så svårt att ändra där det blivit fel i planeringen? Är det prestigen bakom fattade beslut som är hindret?
Vad blev bättre med de nya busshållplatserna vid Vaksala torg och en trafiksignal till?
Tänkte man på kostnaden och miljön? Skulle man inte ta bort onödiga övergångsställen?
I stället diskuterar man cykelöverfarter på genomfartsleder. Kan det förbättra miljön och framförallt, minska olyckorna? Frågeställningarna kan göras många.
Jag förväntar mig inga bra svar på frågeställningarna. Jag önskar bara att fler - bryr sig!