Dokumentationen består av protokoll, priskuranter och fotografier av keramik, konstnärer i arbete och hela produktionsprocessen på bruket.
Insamlingen har gjorts under mer än tjugo år från privata säljare runt om i landet, på auktioner och genom donationer. Dokumentationen och en hel del unika föremål inköptes direkt från Proventus, som då var ägare av Upsala Ekeby AB.
Det är en bit kultur- och industrihistoria, som vi Uppsalabor borde vara mycket stolta över. Man behöver bara gå ut på nätet för att upptäcka alla blogginlägg med bilder av UE-föremål och se hur många följare flera av samlarna har över hela världen.
Nyligen publicerades en bok om konstnären Vicke Lindstrand, skriven av en australiensisk designhistoriker.
Priserna på keramik från Upsala-Ekeby stiger stadigt. Uppsala konstmuseum har nu en unik chans att förvärva allt detta, ett tillfälle som aldrig återkommer.
Planerna på inköp har skrinlagts då en av ägarna till samlingen dömts för häleri och stöld. Men domen berör inga av de UE-föremål som det handlar om här.
Vi i Upsala-Ekeby Sällskapet anser att priset som säljarna begärt är mycket förmånligt med tanke på samlingens höga kvalitet. Låt en oberoende expert på 1900-talsdesign värdera! Om Konstmuseet anser att säljarnas förtroende är förbrukat måste det ändå vara möjligt att på något sätt hitta en bra lösning så att Uppsala kan få behålla denna kulturskatt. Den är viktig för turismen, för synen på svensk design och för framtida forskare.