Svar på Maria Wolters insändare ”Förstör inte ett välfungerande boende” (UNT 12/3).
Äldrenämnden ansvarar för att erbjuda en demensvård av hög kvalitet för alla äldre Uppsalabor som är i behov av det. I det uppdraget ingår också att se till att alla leverantörer har lika kvalitetskrav och i så hög utsträckning det går även lika kostnadsförutsättningar.
Inom Uppsalas äldreomsorg ställer äldrenämnden samma kvalitetskrav på verksamheten oavsett vilken leverantör som tillhandahåller den. Det gäller även inom vården och omsorgen för personer som har demenssjukdomar. När det gäller hur mycket pengar varje vård- och omsorgsleverantör tidigare har fått har det dock sett väldigt olika ut mellan olika leverantörer i Uppsala, trots att samma krav ställs på kvalitet.
Så kallade ”leverantörer” inom Lagen om valfrihet (LOV), däribland Diakonistiftelsen, har fått en betydligt högre ersättning än många andra, utan att det har högre krav på sig vad gäller kvalitet. Situationen har inte varit rättvis i förhållande till andra leverantörer och inte heller långsiktigt ekonomiskt hållbar. Det är i korta drag bakgrunden till att äldrenämnden beslutat om en lägre ersättningsnivå inom ramen för Lagen om valfrihet.
Lagen om valfrihet innebär att leverantörer av vård – och omsorgsboenden som uppfyller ställda kvalitetskrav kan välja att driva vård- och omsorgsboenden i Uppsala. Från äldrenämndens sida ser vi att Diakonistiftelsen gör ett bra jobb och är positiva till att de valt att finnas kvar som leverantör av vård och omsorg för personer med demenssjukdomar.