Jag har aldrig påstått att medicinsk specialitet ska styras av företagare. Att fyra års gamla siffror visar en viss skillnad säger ingenting om konkurrens och tillgänglighet.
En organisation med färre lokala politiker och i stället ett styre av både människor med stor vana att organisera och rutinerade läkare kan kanske tillsammans utforma en arbetsmodell som tilltalar personalen. Även de som idag har lämnat vården kanske då kan tänka sig att återgå till vården om organisationen har förändras.
Jag menar också att personalen ska få större chans att trivas på jobbet genom att kunna påverka arbetstider och semestrar. Ingen kan väl undvika att se hur många utbildade inom vården väljer ett annat område att jobba inom på grund av den organisation som är nu?
Att politiker inom olika regioner får godkänna behandlingar inom högkostnadsskyddet där en annan region inte gör det medför att det finns folk som flyttar till en annan region på grund av att deras sjukdom inte ingår i högkostnadsskyddet. Idag löser man lång väntetid med 90 dagars vårdgaranti. Jag har själv blivit opererad åtta gånger på privat klinik på grund av för lång väntetid.
Att inte behöva ha 90 dagars vårdgaranti och kunna ha tillräckligt med egen personal borde kännas tryggare för den som planerar arbetsuppgifterna. Naturligtvis måste varje enhet och avdelning ha sina ledare som fördelar arbetsuppgifter efter det behov som krävs, men jag har svårt att se jämlikhet och demokrati i det system man tillämpar idag.