Tack för ditt svar 10 januari, Johan Lugnegård!
I min sista mening i insändaren den 8 januari skrev jag ”Till sist vill jag tacka all personal vid sjukhuset och på vårdcentralen, som ger en jättebra vård med de resurser som de har.”
Så det är inte den vård vi får som jag ville belysa i min insändare, utan hur vården bedrivs när politikerna, som har det ekonomiska ansvaret, inte ger de resurser som behövs för att driva en ”Effektiv och Nära vård” för patienterna, vilket är det stora projekt regionen nu håller på att genomföra.
Samma dag läste jag Lars O Ericssons insändare (10/1) där han skriver ”sjukhusstyrelsen beslutat minska personalen på Akademiska sjukhuset med hela 420 miljoner kronor”. Hur kommer det drabba oss som patienter och blir det någon effektiv och nära vård för oss undrar jag?
Jag förstår att sjukhusledningen gör vad ni kan för att förbättra vården för oss patienter och ha bra arbetsvillkor för personalen, men när resurserna inte finns har ni ett omöjligt uppdrag nu som då.
Att rekryteringen inte lyckas är ett resultat av den dåliga arbetsmiljön och de dåliga arbetsvillkoren. Det är inte alltid högre lön som är hela lösningen. Utan det kan också vara att veta att jag kan gå hem när mitt arbetspass slutar, att få de raster som behövs, att inte bli uppringd på sin lediga dag eller få sin semester avbruten. Sjukvårdspersonal vill som alla andra ha ett liv utanför arbetet.
Jag har själv jobbat vid sjukhuset och inom Landstinget i över 40 år, men är nu pensionär. Så svaret är ingen nyhet för mig. Den stora personalflykten började på 80-talet efter att sparbetingen började, så jag har varit med om många neddragningar av vården. Under den tiden var jag också facklig företrädare för Kommunals medlemmar och var bland annat Huvudskyddsombud vid sjukhuset och förhandlare. Men nu också erfarenhet av sjukhuset som patient.