Varför för region Uppsala en massiv kamp mot medarbetares arbetsmiljö?
Varför kämpar region Uppsala för att inte vara en attraktiv arbetsgivare?
Akademiska sjukhuset är en arbetsplats för cirka 8 000 människor.
Man kan anta att många av dessa bor inom närliggande tättbebyggt område med hyfsat utbyggd kollektivtrafik.
Men Uppland är också till stora delar en relativt glesbefolkad landsbygd med dåligt utbyggd kollektivtrafik.
Man kan utan allt för stor gissning anta att en stor arbetsplats som Akademiska också måste rekrytera arbetskraft från även dessa glesbygdsområden.
Till saken hör att vi lever i ett samhälle som till stor del är uppbyggt kring fria transportmöjligheter och den privata bilens framkomlighet, ett faktum som på ett eller annat sätt kommer att vara giltigt för lång tid framöver.
De flesta av oss instämmer i att miljön och miljöfrågorna är viktiga och att den omställning som behövs för att behålla en livsduglig miljö på vårt klot är viktig. Vi har full förståelse för nödvändigheten av utbyggd kollektivtrafik, renare drivsystem och önskemål om begränsningar av gammal smutsig teknik.
Det är trots detta synnerligen obehagligt när regionen på ett Sovjetliknande sätt fattar beslut baserade på så kallade miljöargument, för medborgarnas och de anställdas ”bästa” på ett sätt som tvingar dem att leva som de inte själva valt eller har möjlighet att få att fungera.
Att regionen inte vill acceptera att medarbetare av olika skäl, av och till, är beroende av att kunna åka bil till arbetet signalerar en monumental empatilöshet gränsande till dumhet. Att tro att ”om vi beslutar så här så kommer vi kunna tvinga folk att ändra sitt beteende så här” är bara ett tydligt tecken på imbecill inskränkthet. Troligt resultat är att de som fattat besluten kommer att röstas bort.
Dessa beslut får som följd att personer som söker arbete på Akademiska och kallas till intervju riskerar att missa denna då man felaktigt antagit att en så stor anläggning naturligtvis har gott om parkeringsplatser.
Vi har externa besökare som missar bokade möten, inte bara vårdmöten, eftersom det inte finns parkeringsplatser.
Medarbetare utsätts för en (synnerligen onödig) stress då man inte vet om man kan få en parkeringsplats. Man tvingas försöka börja tidigare med resultat att fritid och familjeliv alvarligt påverkas.
Hur hjälps Akademiska i sin strävan att vara en attraktiv arbetsgivare som vill locka till sig kompetent och välbehövlig personal om man inte ens kan erbjuda parkering?
Hur mycket pengar ska behöva gå till att hantera personal som mår dåligt och i värsta fall blir sjukskrivna på grund av stress? För att det saknas kollegor. För att parkeringssituationen hanterats så fullständigt inkompetent.