Insändare I Östhammars kommun, liksom i andra delar av landet, pågår inventeringar av enskilda avlopp på landsbygden. Det är bra, för det finns fortfarande avlopp som på gammalt sätt går rätt ut i diken, och som alltså kan orsaka både lukt och sjukdomsspridning.

Tyvärr har man på senare tid börjat underkänna även fungerande avlopp med hänvisning till att man ”bedömer” att näring från anläggningen kan strömma genom marken ut mot havet och där bidra till övergödningen av våra havsfjärdar. Man kräver att vi bygger om anläggningen så att fosforn kan avskiljas – en åtgärd som för varje familj kostar runt hundratusen kronor.

Som stöd för sin bedömning använder man en föråldrad vägledning från Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Man antog, då den skrevs, att huvuddelen av den näring som kom ut från ett avlopp också till slut hamnade i havet och där ställde till med algblomning och andra problem.

På senare år har ledande experter inom markemi och hydrogeologi har kunnat visa att huvuddelen av den fosfor som lämnar infiltrationer, i normalfallet, binds upp eller tas upp av växtligheten på sin väg genom mark och diken mot havet. Beräkningar som myndigheterna själva tagit fram, visar dessutom, att fosforbidragen från enskilda avlopp är helt marginella i jämförelse med den omsättning som kommer från havet själv och från andra bidragskällor som lantbruk, djurhållning och bristfälliga reningsverk.

Ann Lundström, enhetschef HaV skriver i en artikel här i UNT 27/3 att de uppdragit åt ”ämnesexperter att under 2019-2020 genomföra en översikt om markretention av fosfor från små avloppsanläggningar, för att öka den vetenskapligt underbyggda kunskapen”.

I Sollefteå har politikerna bestämt att pausa sitt tillsynsarbete och bara åtgärda avlopp med uppenbara brister. Detta i avvaktan på att frågorna kring övergödning och de enskilda avloppen roll i sammanhanget rätats ut.

Jag har skrivit till våra politiker i fullmäktige och miljönämnden och uppmanat dem att följa Sollefteås exempel och pausa kravställandet på fosforrening tills det finns ett säkert underlag. Det handlar om stora pengar, som för enskilda familjer kan ställa till olösliga problem. – Får jag låna? Kan jag bo kvar?

Om forskarna trots allt finner att det finns rimliga skäl att kräva åtgärder, så kan pausen hur som helst inte hinna orsaka någon märkbar försämring för fjärden. Om det blir bekräftat att nuvarande regler är stolliga, så har pausen skonat många familjer från en stor onödig skuldsättning.

Men Östhammars kommun fortsätter kräva…