Tillfrågad hur de tänker sig leva upp till nationala fridlysningen av blåsippa i Hammarparken och i Eriksberg, inklusive i skogen vid Blodstensvägen, svarar Uppsala kommun i klartext att förvisso är blåsippa fridlyst, men det finns så många blåsippor dels i Sverige i stort, dels i områden i närheten av Hammarparken att kommunen inte behöver ta hänsyn till fridlysningen just där det är planerad det ska byggas.
Tillfrågad hur de tänker sig leva upp till EU-sanktionerade skyddet av åkergroda som övervintrar i Hammarparken och som korsar Eriksbergsvägen på vandringen till och från häckningsplatsen i dammarna i Ekebydalen, svarar Uppsala kommun i klartext att förvisso är åkergroda skyddad, men det finns så många åkergrodor i Sverige att skyddet inte gäller just där det är planerad det ska byggas.
Tillfrågad hur de tänker sig leva upp till EU-sanktionerade skyddet av spillkråka som häckar i skogen vid Blodstensvägen och av spillkråka i Eriksberg i stort svarar Uppsala kommun i klartext dels att förvisso är spillkråka och dess häckningsplats skyddad, men skyddet innebär att enbart trädet med bohål är skyddat och bara när det är bebodd, dels att förvisso ställer spillkråka krav på stora revir, men därför spelar det ingen roll om man kapar lite av här och var.
Ingen kan veta varför kommunen förtolkar reglerna lite fritt. Men förtolkningen gynnar varken naturen som reglerna har gjorts för att skydda, eller medborgarna som har krav på att naturen skyddas enligt reglerna och krav på att inte bo i betongslum. I vems intressen är det då?