Insändare: Gamla argument och okunskap är den största faran

Riskerna glöms? Det är nog så att ny teknik och kunskap omvärderar gamla missuppfattningar. Kärnkraftens kokvattenreaktorer har hittills uppnått över 1 760 driftår utan några dödsfall. Alternativen med kol och vedbaserad energiproduktion i världen ökar utsläppen av fina partiklar PM2,5 och förorsakar minst 85 000 förtida dödsfall per år. Enbart småskalig förbränning i Sverige ger sa 1 000 förtida dödsfall och förorsakar att ca 600 ungdomar om året får nedsatt lungfunktion. (Ehrenberg och Törnqvist. Småskalig vedeldning) En kärnkraftsolycka i en kokvattenreaktor är en långsam process i motsats till grafitmodererade reaktorer och ger inga omgivningskonsekvenser på grund av reaktorinneslutningen och de utsläppsfilter som installerats. Plutonium från ett kärnkraftsvek innehåller mycket små mängder klyvbart material som kan användas till atombomber. Kärnbränsle är en keram av uran och syre som är mycket svårlöslig i vatten, även de ingående ämnena i kärnbränslet har samma egenskap. Den höga gammastrålningen avtar med en halveringstid på 31 år så efter 310 år är strålningen i kapseln endast 0,1 procent av den ursprungliga i reaktorn. Därefter återstår i huvudsak endast alfastrålande nuklider som strålar upp till några cm i luft. Även om vatten får kontakt med bränslet så löses inte nukliderna upp och transporteras därför inte ut ur förvaret. Kravet på den långa förvarstiden beror på att det är giftiga tungmetaller som skall hållas borta från miljön, där den kvarvarande strålningen inte är ett stort problem. Om Ulf Sveds granskar ny forskning så framstår kärnkraften som en liten risk, samt är en förutsättning i världens energimix för klimatomställningen. Gamla argument och okunskap utan vetenskaplig grund är det största faran för klimatet, miljön och hälsan.