Det är märkligt att i kunskapsstaden Uppsala med sina båda universitet behöva läsa så föraktfulla insändare som Barbro Englunds (UNT 12/11). Visserligen försöker hon imponera genom ett citat på latin, men i övrigt andas texten bara illvilja och brist på respekt för kunskap. I Uppsala borde man kunna förvänta sig en bättre argumentation än att ta till gamla fraser om nakna kejsare.
Vi som skrivit texten om Meta Isaeus-Berlins förslag till konstverk tillhör inte någon maffia. Inte heller har vi någon maktposition att välja offentlig konst i Uppsala. Däremot menar vi oss genom utbildning och yrkeserfarenhet kunna kalla oss konstkunniga, vilket knappast torde vara fallet hos dem som avfärdar högskoleutbildade konstnärers verk med ett så pejorativt ordval. Språkbruket avslöjar ett förakt för en kunskap som kritikerna själva inte besitter.
Hur Barbro Englunds köksstolar såg ut på 60-talet torde knappast intressera någon, inte heller konstnären, som med sitt förslag till konstnärlig gestaltning av kyrkans budskap enligt vår mening träffat alldeles rätt, en uppfattning som grundar sig på en professionell analys av konstverket.