Jag är gravid igen.Och det var ingen anledning till glädje i första hand (efter en traumatisk förlossning och två missfall tidigare). Efter inskrivningen hos min underbara barnmorska fick jag veta att Akademiska sjukhuset inte erbjuder KUB (kombinerad ultraljud och blodprov) under sommaren.
KUB ger besked om barnets eventuella missbildningar som till exempel trisomier. Istället erbjuds fostervattenprov – klart att många kommer att avstå från detta på grund av missfallsrisken. Är det en iskall kalkyl? Det finns ju också fostertestet NIPT – ett säkert blodprov – varför inte erbjuda detta? Kanske för att det kostar pengar ...
Det finns många anledningar till att inte lita på förlossningsvården. Situationen är hemskt. Alla vet om det, alla nickar flitigt och tycker: ”Det är kris.Vi måste bli bättre på ...” Problemen kan vara mögel på BB eller bemötandet av barnmorskor som stressar igenom bedömningen av födande. Det hände mig och det missades en del och sedan dog jag nästan efter förlossningen.
Det är löjligt att man får höra hur bra mödravården är i Sverige. Jämfört med vad eller var? Här har ju inte ens kvinnan rätt över att bestämma över sin egen kropp, till exempel när det gäller kejsarsnitt, (jämfört med till exempel Tyskland där jag bodde länge).
Jag känner mig väldigt utsatt på det här viset. Och så känner nog många kvinnor.
Till beslutsfattarna: Sluta prata, ändra! Det går inte att spara på kostnaderna för gravida/födande kvinnor. Vi kommer att föda, oavsett hur traumatiserade vi blir eller eller hur förstörda våra kroppar kommer att vara. Men förlossningsrädslan blir allt vanligare. Vem undrar varför? Hur mycket sämre ska det bli?