Insändare Svar till insändare av Göte Lindgren 3/3.

Göte Lindgren uppger att ”otaliga tragiska händelser vittnar om att det är fullt möjligt” att vargar kan vara benägna att döda och äta upp barn. Mot detta står att global statistik över årliga dödsfall orsakade av olika djur visar att vargen är en mycket sällsynt dödsorsak. Vore det vanligen förekommande i Finland och Ryssland hade vi fått reda på det. Sverige har en liten vargstam men många länder i Europa hyser större populationer. Ett möjligt fall av dödligt vargangrepp ska ha inträffat i Grekland för några år sedan men det är osäkert. När vargen för några hundra år sedan var betydligt vanligare än idag tvingades den svenska allmogen delta i vargdrev och dödande av varg påbjudet av hovet och adeln.

Vargen var inte en så fruktad faktor att man frivilligt var beredd att lägga ner omfattande tid och möda på att bekämpa den. Den så kallade Gysingevargen var av allt att döma uppfödd av människor och hade inte lärt sig att jaga byten som vilda vargar gör. Före de händelserna finns det i svenska kyrkböcker ytterst sällsynta uppgifter om att någon ska ha fallit offer för varg.

Situationer med fattig befolkning (med mindre möjlighet att skydda sig) nära vargar och vargflockar med dålig tillgång till bytesdjur förelåg under 1800-, 1700- och 1600-tal i Finland och Ryssland och det ska då ha inträffat att vargar dödade människor där.

Vad gäller vargen i Tierp var det en ung hanvarg med liten erfarenhet att jaga ensam som lämnat sin ursprungsfamilj och gett sig ut på vandring.

Obduktion visade att den var avmagrad och dessutom hade skador som läkts eller höll på att läkas sannolikt förvärvade när den attackerat bytesdjur och misslyckats. När den då kunnat följa och till slut fälla ett eftertraktat byte var prioriteringen framför allt annat att äta. Därför var vargen svår att jaga bort. Det effektiva sättet att få bort vargen från området skulle därför ha varit att flytta rådjurskroppen, helst till en plats där vargen kunnat äta ifred. Det är sannolikt att vargen sedan hade fortsatt sin vandring för att söka en tik med revir. Men om den istället hade återkommit skulle det varit lämpligt att försöka jaga bort den och om det inte hade lyckats kunde skyddsjakt ha varit ett alternativ.

Livet innehåller en mängd riskfaktorer som kan leda till dödsfall och som är ofattbart många gånger större än just risken att omkomma till följd av vargbett. Det kan nämnas att risken att dö till följd av hundbett globalt sett är tusentals gånger större än risken att dö av vargangrepp.