I en insändare den 7 februari beskriver Mats Börjesson hur den tunga promenaden upp till Uppsala slott kan avskräcka från ett besök på ett konstmuseum beläget där. Frågan är om inte det man möter i form av en mycket påträngande kulturyttring mitt i Carolinabacken dessutom kan skapa en viss avsmak för det man kan tänkas finna på museet om man nu inte är lagd åt det håll att man gärna ser polarisering och att de som har makten över kulturen, och därmed mycket av det gemensamma rummet, gärna får spänna musklerna och köra över "dom andra".
Mats Börjesson är naturligtvis inte ensam om att uttala sig i frågan då åtskilliga representanter för Uppsalas kulturelit på ett förutsägbart sätt har stämt upp i en klagokör över utsikten att kommunen kanske inte kommer att ge dem en ny fin konsthall. Det ska bli intressant att se vad som händer om kommunstyrelsen antar utredningens förslag den 11 mars. Kommer debattörerna, varav vissa kanske hör till de som hävdade att det var direkt odemokratiskt att opponera sig mot så kallad konst som sprungit fram ur en politisk process, nöja sig med att säga ”Det här beslutet tycker jag inte om” och låta det stanna vid det? Kommer några se det som självklart att deras nästan obeskrivliga kompetens ger dem mer rätt att protestera mot ett beslut än vad vanliga lite lägre stående människor har?
Frågan är dock om våra folkvalda kommer att våga ta ett beslut som innebär att de kommer att få löpa ett formligt gatlopp i kultur- och insändarsidor nedklassade till en nivå något under normalbegåvade neandertalare. Om man därför finner att ett bredare beslutsunderlag än det nu presenterade behövs kan kanske en som står utanför den inre kretsen tillåtas hoppas på att fler än de insiktsfulla krafter i kommunen som Christian Chambert menar att man ska lyssna på får bli inblandade i processen.
Man kan kanske pejla hur angelägna den stora massan tysta Uppsalabor, vars delaktighet annars begränsas till att vara med och betala för äventyret, är att ett nytt prestigebygge uppförs och om det i så fall är OK att en koloss med så kallade "höga arkitektoniska värden" tillåts ta uppmärksamheten från bland annat årummet.