Forskningsfusk har blivit ett aktuellt ämne med fallet Macchiarini och nu senast en studie om hur plastföroreningar påverkar fisklarver (se UNT 31 mars 2017). Med vetenskaplig oredlighet (fusk) avses enligt Uppsala universitet bland annat förfalskning och fabrikation, det vill säga man hittar på försöksresultat (så kallad torrforskning).
Med mer än 50 års erfarenhet som statistiker, varav 30 inom läkemedelsindustrin, har jag upptäckt att man ibland även medvetet drar felaktiga slutsatser från verkliga data genom användning av en i sammanhanget olämplig statistisk analys. När jag påpekat detta för akademiska forskare har jag ibland fått svaret att slutsatserna annars inte blir tillräckligt intressanta för en publicering och att det är viktigare med en publikation än att slutsatserna är korrekta. Missbruk av statistik tycks alltså inte alltid betraktas som fusk i den akademiska världen.
Då jag vid en kurs jag höll på ett statligt verk för en del år sedan tog upp detta bemöttes jag av synpunkten att det tillhörde de accepterade spelreglerna. I andra sammanhang har jag avfärdats som mindre trovärdig eftersom trovärdighet i akademiska kretsar ofta bedöms efter antal vetenskapliga publikationer. Man hamnar därmed i en ond cirkel. För att bedömas som trovärdig måste man ha många vetenskapliga publikationer och för att få artiklar tillräckligt intressanta för publicering måste man ibland sänka kraven på vetenskaplig korrekthet.