Stort tack för insändaren "Smaklöst att människor tvingas bort från sitt hem" i UNT 14 februari.
Jag tror det är viktigt att dessutom se de problemen som uppstår, som produkt av ett neoliberalt New Public Management där allt ska vara projekt som genererar ekonomiskt överskott. Renovering blir då ett projekt, underhåll inte.
Alla vet att allt blir mycket dyrare utan underhåll. Men med NPM som förklaring ser vi att fastighetsägaren faktiskt inte missköter sitt jobb genom att låta fastigheten förfalla och renoveringen bli nödvändig. Att det är en ovanligt osympatisk kommunal strategi att inte underhålla en kommunal fastighet för att i stället renovera och chockhöja hyrorna, är dock uppenbart.
En annan aspekt ses i en relativt ny studie om klass relaterad till bosättning i Oslo. Studien går mot mainstream, som oftast har sin utgångspunkt i framför allt etnicitet, och som därför missar viktiga poänger som bara synas om man gör undersökning med en lång rad faktorer, viktigast ekonomi och utbildning. Bland resultaten av studien är att:
* de rika/högutbildade bor i "Oslos gylne ghettoer"; de fattiga bor utspridda över hela Oslo
* bostadspolitiken i Oslo har under de senaste åren producerat nya ghetton i stället för motsatsen.
Förtätningen av Eriksberg kommer skapa enorma problem på grund av chockhöjningen av hyrorna i renoverade fastigheterna. Men dessutom skapas enorma problem för kommunen: Ingen rik vill bo där man kan titta in genom fönstret hos grannen. Och ingen fattig har råd att bo där om de ska betala själv. Bara den som får sin höga hyra betalt av kommunen kommer bo i förtätade Eriksberg.
Fotnot: Studien avrapporteras i "Vertical and Horizontal Segregation: Spatial Class Divisions in Oslo, 1970-2003" av Jørn Ljunggren & Patrick Lie Andersen i tidskriften International journal of urban and regional research, Volym: 39, häfte: 2, sida: 305-322.