Alla som söker asyl ska enligt svensk lag ha en god man (2005:429). Nu strömmar det in ensamkommande barn som aldrig förr.
Myndigheterna erbjuder gode män efter godkännande, ett arvode som inte har justerats sedan 2006, alltså samma ersättning i nio år.
Uppdraget är visserligen frivilligt men man ska väl inte behöva skjuta till av egna medel för att kunna verka som god man.
Jämfört med ett offentligt biträde får den gode mannen cirka tio gånger lägre ersättning per arbetad timme.
De två senaste åren har socialförvaltningarna varit tvingade till att använda all tillgänglig boendeform till ensamkommande barn, vilket har inneburit typ gamla skolor långt ute i periferin utan möjligheter till kollektivtrafik. Och detta innebär att man som god man använder egen bil för att träffa barnen, och då inträffar nästa erfarenhet. Ersättningen är 18,50 kronor/mil, och drivmedlet tangerar 15 kronor/liter. Denna ekvation går helt enkelt inte ihop.
Kontentan blir då, att visserligen kan man på kort sikt uppbåda ett antal nya gode män, men om inte myndigheterna tar sitt ansvar och justerar upp arvodet, kommer säkert många gode män att hoppa av uppdragen ganska snart.
Jag har varit både god man och särskild vårdnadshavare för ensamkommande barn sedan 2007, och det har varit både roligt och smärtsamt många gånger, men jag fortsätter nog ett tag till.
Almunge