När Alliansen införde mekanismen jobbskatteavdrag försvarade man det med att ”ingen fick inkomstskatteförändring”. Det är sant, men samtidigt ett kvalificerat illusionstrick.
Vad som hände var att pengarna som blev kvar i plånboken efter att skatten var betald (disponibel inkomst) var oförändrad hos pensionärerna medan det ökade betydligt för lönearbetare. Det ökade således gapet i disponibel inkomst mellan pensionärer och lönearbetare.
Nästa steg blev att handeln och andra företag noterade att många kunder hade fått bättre köpkraft, varpå man tog chansen att höja priserna. Det drabbar alla, men har drabbat pensionärerna hårdare, eftersom pensionerna inte höjts i samma utsträckning som lönerna sedan jobbskatteavdraget infördes. Gapet ökar således.
Det parti som inte för pensionärerna mot en ekonomisk ättestupa utan i stället lovar att höja deras disponibla inkomst till samma relativa nivå, jämfört med lönearbetare, som förelåg före jobbskatteavdragen infördes, kan räkna med pensionärernas röster.