”Vinster är ett kvitto på att verksamheten håller god kvalitet”. Så skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna. Frågan är: Hur uppkommer vinster i de privata vårdföretagen?
LÄS MER: "Vinsterna i vården inte så stora"
Att personaltätheten generellt är lägre hos det privata företagen än i de kommunala är känt sedan länge. Nu visar en relativt färsk rapport från Kommunal att undersköterskor i den privata äldreomsorgen har hela 2 500 kronor mindre i genomsnittlig grundlön jämfört med sina kollegor i den kommunala. De i den privata äldreomsorgen har färre heltidstjänster och färre fasta anställningar.
Det har också visat sig att när vinstintresset styr över lokaliseringen av vårdcentraler, så dras de privata företagen till områden där patienterna är billigast att behandla. Detta innebär att vårdresurser tas från områden där behoven är stora och i stället går till områden med de friskaste människorna.
Bara ett exempel på hur det kan gå när vinstintresset får styra: När privata BB Sophia i Stockholm inte ansågs tillräckligt lönsamt av ägarna och stängdes, uppstod naturligtvis problem i och med att hela förlossningsvården i Stockholm belastades.
Vinsttänkande i äldreomsorg, sjukvård, barnomsorg och skola hör inte hemma i ett humanistiskt-demokratiskt samhälle. Håkan Tenelius vill också antyda att vinster i välfärden skulle ha stöd av en majoritet. Nej, så är icke fallet. Enligt en mätning av DN/Ipsos i nov 2016 är 62 procent emot, 23 procent för vinster i äldreomsorg, resten vet ej. Beträffande vårdcentraler är 58 procent emot och 27 procent för. Och i skolvärlden blir det ännu klarare, 64 procent är emot vinstutdelning, 23 procent för.