Vill du komma på klimatfest om 50 år? Nu är det 50 år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum i Stockholm. Mottot för konferensen var Only one earth. Det känns ju mer aktuellt än någonsin när representanter för världens länder återigen träffas i Stockholm den 2-3 juni. Vi har bara en jord – en oas i ett stort universum - och vår framtid här är hotad av klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, föroreningar och avfall. Det är illa och det är vi människor som ligger bakom.
Tänk dig 50 år framåt. En skolklass sitter och tittar på en gammal film från ett tropiskt korallrev. För dem är det en underbar sagovärld, för evigt utom räckhåll. Det känsliga ekosystemet har dukat under i ett varmare och surare hav.
Det kunde ha varit värre. Barnen i vår berättelse lever efter ”Den stora vändningen”. På historielektionerna får de lära sig hur det gick till när människorna blev kvitt sitt beroende av fossila bränslen. Att de demonstrerade, fick nya vanor och röstade på realistiska politiker som tog klimat och biologisk mångfald på allvar.
Fast det kunde ha varit bättre också. Det är besvärligt för samhälle och natur att anpassa sig till ett varmare och mer oförutsägbart klimat. Därför blir barnen både arga och ledsna när de studerar tiden innan vändningen – närmare bestämt vår tid. Varför tog det så lång tid? Varningarna från forskningen och naturen var ju så tydliga.
Barnen läser om hur människor anslöt sig till bensinupproret istället för klimatupproret. Och en del saker som lärarna berättar om är bara för absurda! Varför höll de gräset kort med bullriga maskiner istället för att släppa fram blommor till bina? Listan på konstiga beteenden kan göras hur lång som helst.
Fast det är bara ibland barnen tänker på det. Nu är det snart sommarlov. På sista lektionen sjunger de om blommor, fåglar och humlor. Sedan går de ut på skolgården där midsommarblomstren blommat över. Och där lämnar vi vår tänkta skolklass.
Jag kommer att vara jättegammal om 50 år när det är dags för Stockholm +100. Om jag lever då vill jag ha en stor fest för att fira att vi människor trots alla våra brister vände utvecklingen. Att vi faktiskt lyckades rädda så mycket som möjligt av vår lilla oas! Förhoppningsvis korallreven också – även om prognosen är dyster.