Nu är det dags för innerstaden att säga ifrån. 60-talets rivningsvansinne har nu blivit förtätningsvansinne. Hur många byggprojekt har det protesterats emot i Uppsala? Samverkansmöten, har de någon relevans överhuvudtaget? Erik Pelling säger att han respekterar de som protesterar över byggnationen i Eriksberg, men vad händer sedan?
Många nya hus har byggts utan att ta hänsyn till miljön runtomkring. Stationsområdet, Råbyleden och framför Slottet, det finns massor av exempel. Märkliga hus, höga hus, hus som ser ut som Legoland XL samt områden som liknar miljonprogrammets monotona upprepning. Den enda gemensamma faktorn verkar vara platta tak, ABC-centrum och förtätning. Att Länsstyrelsen har protesterat i vissa fall hjälper inte. Kommunen överklagar och tänker bygga lite senare bara. Kulturvärden, äldre fastigheter, gröna ytor och träd hotas av nya projekt. Det hela är okänsligt och historielöst.
Nya höga byggnationer smygs in i centrala staden och små gröna lungor och ljus försvinner sakta men säkert. Det är lika illa som de stora projekten i våra ytterområden. I den lilla Stadsträdgårdens närhet utökas Studenternas stadion för enorma pengar, istället för att utöka det gröna i en stad där Linné verkade.
Kommunen med Erik Pelling i spetsen, bygger inte en välplanerad ljus stad som människor kan trivas och känna sig trygga i. Nej, tätt och mörkt ska det vara. Kommer området runt Slottet och Domkyrkan att sluta som ett pittoreskt inslag i en förtätad stad?
Är det så Uppsalaborna vill ha det?