Universitetet har som meddelats beslutat att lägga ner verksamheten inom institutionen för neurovetenskaper med hänvisning till dålig arbetsmiljö och interna stridigheter. De anställda ska fördelas på andra institutioner där de förhoppningsvis kommer att fungera bättre.
Under de senaste sex åren har jag från och till varit patient på Akademiska sjukhusets Neurokirurgiavdelning och förstår nu att det jag upplevt i form av bristande effektivitet och förstrött intresse för patienten kan sammanhänga med institutionens interna problem.
Om universitetet och sjukhusledningen ska undvika liknande situationer i framtiden är det viktigt att fundera över orsakerna till det som hänt. För det första är Neurologen en väldigt stor institution. Listan över anställda och personer med anknytning till institutionen upptar cirka 150 namn. Då styrning av forskare har liknats vid att valla kattor är det givet att pastoratet blir mer svårskött ju större det är.
För det andra är det omvittnat svårt att hitta en fungerande avvägning mellan satsningen på medicinsk forskning respektive sjukhusvård. Förmodligen är ett universitetssjukhus effektivare än en uppdelning i ett renodlat kroppssjukhus respektive en specialiserad forskningsorganisation, som Karolinska institutet.
Svårigheten är dock att få läkare vid universitetssjukhus att intressera sig för patientvård när det främst och förmodligen enbart är forskningsmeriter som avgör läkarnas karriärväg. Problemet torde vara särskilt svårlöst inom neurologin som har status som ett av de mest avancerade forskningsområdena inom medicinen.