Vi måste demonstrera för assistansen

Det är långt kvar till att återställa de funktionshindrades mänskliga rättigheter, skriver Annika Eriksson Sinclair.

Det behövs fortfarande demonstrationer för rätten till assistans, skriver Annika Eriksson Sinclair.

Det behövs fortfarande demonstrationer för rätten till assistans, skriver Annika Eriksson Sinclair.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2022-04-30 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

1 maj LSS är en rörelse i många svenska storstäder som kom till efter 2016 då socialdemokratiska regeringen lade ett direktiv till Försäkringskassan som gav en" proppen ur effekt" gällande indragen och icke beviljad assistans till barn och vuxna med funktionshinder.Tragedierna blev många i familjerna och för enskilda. Orsaken till de beskurna rättigheterna skulle enligt dåvarande finansminister vara de ökade kostnaderna för migrationen 2015. 

Funktionshinderrörelsen blev snabbt aktiv och protesterna blev många .Även inom de politiska leden blev det protester ifrån vänster till höger många ville återställa assistansen då man såg den destruktiva effekten av direktivet. Efter 2018 framtvingades av oppositionen en utredning "stärkt assistans" den bär nu frukt med en lagändring som genomförs 1 jan 2023 och beräknar att ca 2 000 skall få tillbaka/eller beviljas assistans de flesta av dom barn.

Detta skall ställas mot att över 4 000 förlorat assistans sedan 2016 som de innan självklart hade rätt till. Som tidigare sagts så finns duktiga politiker ifrån vänster till höger som sagt ifrån att det inte är rimligt att en av samhällets mest marginaliserade grupper skall stå för statens finanser.En som stuckit ut särskilt är Pia Steensland (KD) som nu senast lade ett utskottsinitiativ om ett krav på ett tilläggsdirektiv på den huvudmannaskapsutredning som pågår att grundläggande behov skall räknas i sin helhet vid behovsbedömningarna. Detta förslag fick riksdagsmajoritet.

De som reserverade sig var S och M, dessutom går regeringspartiet S mot majoritetsbeslutet. Att dessa behovsbedömningar är en plåga för många som minut för minut måste redogöra för till exempel toabesök och så vidare verkar lämna S och M kalla. Vore kanske nyttigt för några riksdagsledamöter ur respektive parti att bara för en vecka prova på livet som funktionshindrad. Vi hade efter 8 år hoppats på att stoppa undan vår 1 majbanderoll men tyvärr är det långt kvar till att återställa de funktionshindrades mänskliga rättigheter.