Svar på insändare från Kerstin Andersson, Eva Forsgren och Madeleine Körössny från Amnesty Sápmi 29/12.
Med anledning av att det är hundra år sedan det Rasbiologiska institutet inrättades har Uppsala universitet valt att uppmärksamma denna mörka del av svensk forskning i vårt senaste nyhetsbrev.
Efter riksdagsbeslut 1921 instiftades Rasbiologiska institutet året därefter i Uppsala som en självständig myndighet. När det upphörde i slutet av 1950-talet uppgick del av verksamheten, då med en helt annan inriktning än under de rasbiologiska decennierna, i Uppsala universitet som därmed blev ansvarigt för institutets arkiv.
I nyhetsbreven berättar universitet om vår verksamhet, vår utbildning och om vår aktuella forskning. I det senaste nyhetsbrevet gör vi det genom flera olika artiklar. Idéhistoriker, historiker, rasismforskare berättar om idéerna bakom inrättandet av institutet, följderna och om dess arkiv.
Sedan 1990-talet har Rasbiologiska institutets arkiv förvarats på universitetsbiblioteket (Carolina Rediviva). Det innehåller korrespondens, räkenskaper, publikationer och fotografier. Utgår man från institutets kategorisering av fotografierna kan cirka en tredjedel antas röra samer.
Texten som insändarförfattarna vänder sig emot beskriver sakligt de lagrum som styr hanteringen av arkivet. Det är bland annat tryckfrihetsförordningen, arkivlagen samt offentlighets- och sekretesslagen. Universitetet får ibland frågan om det går att begränsa tillgängligheten till framförallt fotografierna i arkivet. Det är inte möjligt med nuvarande lagstiftning. En överflyttning av arkivet till en annan myndighet är inte heller något som universitetet kan råda över. Det är en fråga som måste hanteras på regeringsnivå.
I nyhetsbrevet kan man också läsa att arkivet endast kan studeras på plats i en läsesal med särskilda säkerhetskrav. Materialet förvaras inte i en öppen samling utan kan endast begäras ut efter förfrågan. Universitetsbiblioteket hanterar arkivet ansvarsfullt och enligt det lagar och förordningar som gäller. Besökare och frågeställare bemöts givetvis alltid med respekt.
Tillgång till arkivmaterial är viktigt för vetenskapshistorisk forskning, inte minst när det gäller att belysa verksamhet som har bedrivits på ett felaktigt sätt eller har bidragit till övergrepp på mänskligheten i vetenskapens namn.
Att informera om ett historiskt arkiv kan inte kallas att göra reklam.