Insändare: Vem tar hand om sjuksköterskan?

Jag skulle kunna gå över eld för min närmaste chef. Ingen har förmågan att se en och validera ens känslor som hon. Hon har hjärtat på rätt plats, är trygg i sig själv och är inte rädd för att säga som det är. Ledningen för Akademiska sjukhuset hade gynnats av att ta lärdom.

Ställföreträdande chefsläkare på Akademiska sjukhuset kommenterade till en artikel i UNT den 2024-08-05 att hans bild av sommaren på Akademiska sjukhuset är att arbetsklimatet har varit bra och att patientsäkerheten har varit lika hög som vanligt. Ett sådant uttalande är inte bara ett grovt förminskande av vårdpersonalens upplevelser, utan även direkt förtroendeskadande. Verkligheten är att alltför få sjuksköterskor tar hand om alltför många patienter, många gånger under orimliga förutsättningar. Det, om något, äventyrar patientsäkerheten. Studier har visat att intrahospitala dödsfall, återinläggning på sjukhus och antalet vårddygn påverkas av antalet patienter som sjuksköterskan ansvarar för.

Många av oss skulle acceptera att springa lite snabbare och lite längre när situationen så kräver, vi gör det varje dag. Men att få sin upplevelse av en orimlig arbetsbelastning förminskad av ledningen riskerar att leda till att sjuksköterskor tappar hoppet om Region Uppsala som arbetsgivare, vilket inte bara riskerar ett personaltapp utan även försvårad nyrekrytering. Vi tar hand om svårt sjuka och skadade patienter i behov av såväl medicinsk vård som omvårdnad och en helhetsomsorg om hela människan. Patienterna förtjänar att få bli sedda och hörda. Anhöriga förtjänar att få bli sedda och hörda. Samtidigt förväntas vi springa allt snabbare och allt längre, med färre resurser. Ekvationen går inte ihop. Sånt tynger på samvetet och ger upphov till en etisk stress.

Ansvaret för arbetsmiljö och kompetensförsörjning ligger i grund och botten på cheferna, men de får inte rättvisa medel till dessa ändamål. Avdelningarnas budget för sjuksköterskor och undersköterskor behöver omarbetas så att personal som arbetar patientnära kan bli fler. Först då skapar vi förutsättningar till en rimlig arbetsmiljö så att vårdpersonalen stannar.