Så var det dags igen.
Vi har nu bott i Fullerö hage i drygt ett år tillsammans med ett tusental andra som ledsnat på förtätningen i Uppsala. Här har vi nära till både natur och goda kommunikationer. Naturen har vi inpå husknuten men busskommunikationerna med god turtäthet finns utmed LV290 och dit har vi tills vidare cirka en kilometer.
Vi hoppas på en förbättrad linjedragning och fram tills får vi lita på friska ben, cykel och så här års en skarp ficklampa.
Där det byggs ett nytt område som tusentals personer i olika ålder bor och där många företag kommer att etableras förändras ofta också den befintliga infrastrukturen. Men ibland verkar det som om man glömmer delar av detta. Annars hade väl LV 290 redan anpassats till de nya förhållandena. Tillkomsten av Fullerö Hage torde varit känd sedan åtminstone 5 år tillbaka.
Och söndag den 25:e november hände det igen. En trafikolycka. För åtminstone tredje gången. Denna gång värre än de tidigare. Två bilar smäller ihop i korsningen vid avfarten från LV 290 in till området. Inga omkomna så vitt jag känner till men sannolikt värkande nackar och andra fysiska besvär som kanske varar under lång tid framåt. Det är inte bara korsningen som skapar problem. Många pendlare härifrån området bävar för att korsa LV 290 på sin väg till bussen och jobbet. Det finns ju varken övergångsställe eller godtagbar belysning. Snart kommer också den tid då det är dags att klättra över plogbilarnas höga snödrivor och samtidigt ha koll på rusningstrafiken och sina barn,.
Mångas hopp att komma i tid till jobbet är en vänlig busschaufför, som trots pressat tidsschema väntar in vinkande jäktade passagerare.
Jag och många med mig vore tacksamma för besked från kommun, region och Trafikverket angående det planerade rondellbygget.
Om det inte är möjligt att redan i vinter påbörja detta, så borde åtminstone en omedelbar begränsning av hastigheten till max 50 km/tim i anslutning till busshållplatser och avfart inte vara för mycket begärt.