Ett vargrevir har etablerat sig i trakten av Siggefora. Det är på många sätt en framgång för naturvård och en tillgång för naturintresserade. Tråkigt nog tycks ett missnöje ha brett ut sig. Det tycks som att man bygger gemenskap och relationer genom att vända sig mot något som man uppfattar som en gemensam fiende, nämligen några vargar.
Förvisso kan det medföra vissa olägenheter med vargar, om man till exempel har får. Men det finns olika sätt att skydda får från vargangrepp. Rovdjursavvisande stängsel (RAS) är ett, liksom vissa typer av hundar eller till och med lamadjur, som ska ha en viss ålder och storlek. Bidrag för sådant kan sökas hos länsstyrelsen. Svenska Rovdjursföreningen bidrar med kostnadsfri montering av RAS.
RAS är höga stängsel som även ger ganska gott skydd mot lodjur. Ett billigt och bra sätt att skydda sina får är även att ta in dem för natten.
Det har också framförts att vargar är ett hot mot hundar. Det kan de vara, men det gäller hundar på ett visst avstånd från människor, till exempel hundar som är lösa vid jakt. Det finns olika sätt att skydda sina jakthundar. Vildsvin skadar för övrigt fler hundar än vargar gör. I områden i Dalarna har man haft samarbete för att ha koll på var vargar befinner sig under löshundsjakt och var det då är säkert att släppa hundarna.
Många som uppskattar en rik fauna där vargar kan ingå är bosatta på landsbygd. Jag har personligen träffat många sådana personer, även aktiva jägare. Det är märkligt att det beskrivs som så besvärligt med några vargar i Sverige när det går så bra att leva med större vargantal i till exempel Baltikum och vid Medelhavet.