Vargen är en art som hör hemma i svensk natur

Ekosystem med en mångfald arter är mindre sårbara och bidrar till nytta för oss, skriver Elisabeth Blomgren.

Rovdjursavvisande stängsel är ett bra sätt att skydda tamdjur mot vargangrepp, skriver Elisabeth Blomgren.

Rovdjursavvisande stängsel är ett bra sätt att skydda tamdjur mot vargangrepp, skriver Elisabeth Blomgren.

Foto: Jessica Gow/TT

Insändare2021-09-29 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på Claes Littorins insändare 15/9 och Göte Lindgrens insändare 17/9.

Claes Littorin skriver att ”Hänsynslösa och empatilösa beslutsfattare har ... påtvingat Uppland och Sverige ett rovdjur som våra förfäder tog bort från vårt land” och ”Vargen hör inte hemma i Sveriges vackra brukade natur”.

Vargen har under några årtionden på 1900-talet varit betraktad som utrotad i Sverige dels i samband med en inställning till rovdjur och rovfåglar generellt där det bland annat utgick skottpengar på ett antal arter, inklusive varg. 

Historiskt påbjöds svensk allmoge av krona och adel att hålla med varggropar och delta i drevjakter på varg, något som till stor del tycks ha varit impopulärt bland befolkningen. En stor anledning till tvånget var att de högre stånden önskade tillräckligt med klövvilt till sina jakter.(För mer information se Dirke, Stockholms universitet)

Forskning visar att en balanserad fauna med både rovdjur och diverse bytesdjur är gynnsam.  Ekosystem med en mångfald arter är mindre sårbara och bidrar till nytta för oss. 

På 1980-talet etablerade sig några vargar i Värmland och har sedan gett upphov till vår nuvarande vargstam. Vargen är en art som hör hemma i den europeiska naturen inklusive den svenska. 

Problem uppstår ibland i samband med fårhållning men jag vidhåller att mycket av svårigheterna går att lösa. Rovdjursavvisande stängsel (RAS) är ett bra sätt.

Göte Lindgren hävdar att RAS är ”en kortsiktig lösning” så länge det ”finns mer lättåtkomlig föda”. Vad ska vargarna göra sedan? Stänga av strömmen till stängslet?

Det finns fog för att påstå att RAS fungerar bra mot vargangrepp. 

Att det flyttar problemet till en annan fårhage kan gälla så länge det finns sådana utan tillräckligt skydd i vargarnas revir eller hemområde.

Lindgren menar att fårvaktande hundar innebär ingrepp i allemansrätten.Det går att hos sin länsstyrelse söka dispens för att ha vaktande hund lös i hage med får. Det har beviljats i lägen då det motiverats av risk för vargangrepp. 

Lamadjur som skydd för boskap är även det en beprövad metod som används på flera håll på den europeiska kontinenten samt i Nordamerika. Lindgren tar upp en incident då lamadjur som ”skulle bli” skydd för boskap dödats av vargar. För att lamadjur ska fungera som skydd krävs att de är minst 2 år gamla och har uppnått en viss storlek. Annars kan även de riskera angrepp.

Har man fårbesättningar med hundratals djur kan man ha en del tid avsatt för dem och kanske även är beredd att satsa på skyddande stängsel.

För att ta in en större mängd får kan som bekant vallande hund vara en effektiv hjälp.

I nuläget erbjuder Rovdjursföreningen i Uppsala län att ekonomiskt ersätta RAS till fårägare kring Siggefora och bidrar kostnadsfritt med montering av dessa.