Förra veckan nåddes vi av det chockerande beskedet att Uppsala kommun säljer Gottsunda centrum till en privat kapitalplacerare. Det väcker ett antal frågor. Framför allt frågor om vad som kommer att hända med all viktig verksamhet som bedrivs i dessa lokaler, till exempel vårdcentral, bibliotek, teater och andra kultur- och barnaktiviteter. Är de tillräckligt lönsamma för den nya fastighetsägaren? Hur påverkas förutsättningarna för sådan samhällsviktig verksamhet när de styrs mer av privata intressen och mindre av demokratiska beslut?
Dessutom väcks den intressanta frågan: Varför? Varför vill privata investerare köpa? Varför vill kommunen sälja? En nyutkommen bok, som fått mycket uppmärksamhet, ger en del svar; ”Girig-Sverige” av ekonomijournalisten Andreas Cervenka. Den beskriver på ett pedagogiskt och lättläst sätt den osannolika resa Sverige gjort från folkhem till ett paradis för superrika, som det heter i bokens undertitel. En resa som bara fortsätter i allt snabbare takt. Vi har nu ca 550 miljardärer och de senaste åren har de blivit drygt 10 st fler varje månad!
Den första frågan är lätt att besvara: Det är extremt lönsamt att köpa fastigheter av kommuner för att sedan låta de tidigare ägarna hyra tillbaka dem. Den före detta socialdemokratiske region- och kommunpolitikern Ilja Batljan och hans bolag SBB (Samhällsbyggnadsbolaget) utgör ett tydligt, och upprörande, exempel. Efter att ha lämnat politiken blev Batljan rekordsnabbt dollarmiljardär. Den andra frågan är svårare: Varför säljer kommuner sina fastigheter? Varför vill Batljans tidigare partivänner (till exempel här i Uppsala) överföra enorma belopp från kommuninvånarna/skattebetalarna till SBB och andra liknande bolag?
Kommunernas egna experter i SKR (Sveriges kommuner och regioner) och Kommuninvest, som hanterar kommunernas och regionernas upplåning, har i sina utredningar kommit fram till att det på lång sikt är ekonomiskt mycket ofördelaktigt, mer än dubbelt så dyrt, att hyra jämfört med att äga de lokaler man använder. Att sälja för att få pengar till investeringar är också ekonomiskt dumt; Att behålla fastigheterna och låna till investeringar är en mycket bättre affär för kommuninvånarna (enligt SKR), även om räntorna stiger till 4 procent. Cervenka konstaterar torrt: ”Det som skiljer Batljan från de flesta kommunalråd tycks vara att han kan räkna.” Det är dags att stoppa denna destruktiva samhällsutveckling. Vi behöver kommunalråd som kan räkna, inte fler miljardärer.