Mellan 2 januari till 15 februari pågår licensjakt på varg i Sverige där 30 vargar får dödas. Detta får ske trots att vargen är både fridlyst och rödlistad. Nu tillkommer att den även är fredlös, det vill säga att den är ställd utanför lagligt skydd trots gällande lagar och förordningar.
Sverige har drygt 300 vargar. Som jämförelse har Italien som är mindre än Sverige ca 3 000 vargar, alltså tio gånger fler.
Både nationella och internationella experter anser att Sveriges mål att det endast ska få finnas 170 vargar är en början till utrotning av arten varg i Sverige. Experterna bedömer att Sverige bör ha en vargstam motsvarande ca 2 000 individer för att den ska vara livskraftig på lång sikt.
I likhet med andra djur försvarar vargen sitt revir. Lösdrivande hundar ser vargen helt naturligt som inkräktade revirrivaler. Revirbeteendet finns även hos människan där till exempel jägarstammen försvarar sitt revir i form av tilldelad jaktmark. Detta sker bland annat mot varg.
Det är helt begripligt att den som förlorar sin jakthund vid konfrontation med varg eller annat vilt djur blir förtvivlad. En befogad fråga är dock varför man utsätter sin hund för den fara och risk för allvarlig skada eller död genom att man jagar i ett vargrevir.
Hur kan det i vår rättsstat Sverige vara möjligt att bryta mot EU:s art-och habitatdirektiv, svenska djurskyddslagen avseende förbud mot djurplågeri och förbud mot hetsjakt enligt den statliga förordningen (SJVFS 2020:8)? Varför följer inte Sverige de lagar och förordningar och internationella regler som ska gälla?