Häromkvällen cyklade jag från Eriksberg till Gränbystaden. Som omväxling tog jag vägen förbi Årsta och Johannesbäck, jag var lite nyfiken på att se hur det såg ut vid de nya husen längs Fyrislundsgatan. Det jag såg gjorde mig både ledsen och bestört. Hela området var omringat av grå asfalt. Det enda gröna jag kunde se var lite mossa på taket på några hus annars var allt bara asfalt och grått.
Hur tänker man när man bygger på detta sätt?
Att människor mår bättre av att ha grön natur runt sig vet man sedan länge. Hur blir människorna som tvingas leva i denna grå, sterila omgivning? Var ska barnen leka? Var ska de upptäcka naturen, insekter, fjärilar, harar? Att enkelt kunna öppna sin dörr och gå ut och känna gräs under fötterna borde vara en självklarhet. Man ska inte behöva ta bilen eller bussen för att kunna uppleva natur.
Tyvärr är detta område inte det enda som ser ut så här i Uppsala, även längs Råbyvägen är all natur borttagen till förmån för steril asfalt. I Gränbystaden byggs bostäder som lockar med att de ligger nära gallerian och därmed nära till shopping. Man uppmuntrar till konsumtion när vi i stället måste minska vår konsumtion. Fast det är klart, när det inte finns någon natur är väl konsumtion det enda roliga man har kvar.
Vadan denna förkärlek för sten och asfalt? Till och med utanför stadshuset har man prioriterat bort det gröna till förmån för sten och asfalt. Runt de få träd som står där lägger man nu sten i stället för att så gräs och blommor. Har man ens tänkt på vart vattnet ska ta vägen då skyfallen kommer när det inte finns någon jord som kan suga upp det, inga träd och buskar som kan hindra vattenmassorna? Vad händer när det börjar brinna när husen står så tätt? Att skyfallen och bränderna kommer, det kan vi vara säkra på och det borde de som planerar staden ha tagit med i beräkningarna för länge sedan.