Med stigande förvåning följer man insändardebatten om offentlig konst i Uppsala. Varför är alla debattörer så otroligt sura och arga?
Detsamma gäller Dalkurds flytt till Uppsala. Tonläget är på en nivå som är högre än den skulle vara om det gällde kränkningar av mänskliga rättigheter. Man brukar ju säga att idrott förbrödrar. Samma sak borde det rimligen vara med konst. Nu är det ju tyvärr inte så, och allra minst här i Uppsala, verkar det som.
Här gäller det snarare att ta heder och ära av varandra. Lennart Lundgren efterfrågar i sin insändare den 26/11 litet ödmjukhet och respekt. Om Barbro Englunds och Lennart Lundgrens insändare utgör goda exempel på visad ödmjukhet och respekt så vill jag nog ha något annat….