Jag vill belysa problem Uppsala har att uppfylla Socialtjänstlagen. Socialnämnden ansvarar för att det finns tillgång till insatser för att möta barns, ungas och vårdnadshavares olika behov. Den 8 mars hade vi ett möte där Socialtjänsten, BUP, skola och samordnare från kommunen närvarade, med initiativ från oss. Efter att orosanmält till Soc och uppmanat skola och BUP att orosanmäla.
Vårt barn, 12 år, är deprimerad, har ADHD, OCD (tvångssyndrom) och Touretts. För oss och vårt barn innebär det utmaningar, som normalfungerande barn och familjer inte behöver reflektera över.
Exempel1: I skolan är det bland annat svårt med koncentration vid genomgångar, komma i gång med uppgifter och socialt samspel. En tappad penna eller andra ljud gör att koncentrationen avleds.
Exempel 2: I hemmet krävs strikta rutiner, aktivitetsbyten kräver långa förberedelser, med början dagen före och med jämna mellanrum. För att sedan kanske inte ens bli av. Det främsta utmaningarna är morgon och kvällsrutinerna. Att komma ur sängen och gå till skolan eller andra aktiviteter, som inte är fantastiskt roliga och spännande, är som att bestiga Mount Everest. Att på kvällen lägga undan skärmen är lika svårt. Vårt barn blev hemmasittare under hösten och hade anpassat schema under våren.
Vi har gjort allt för att få hjälp - via BUP och kommunen, samt orosanmält och initierat SIP-möte. Vi fick beviljad hjälp med rutiner från Soc. En månad efter SIP hade vi möte på Soc. Det har nu gått fyra månader sedan beslutet och vi har sedan april inte hört något från Soc.
Att se sitt barn få ångest är nedbrytande. Jag har haft två utmattningar och är inte återställd. Mina stressymptom blir värre. Mitt barn ligger 24 timmar om dygnet i sängen.
Sommaren är värre än terminerna. All hjälp från BUP upphör, rutiner upphör, kompisar försvinner, idrottsaktiviteter har uppehåll. Sommaren blir en lång plåga för barn och vårdnadshavare; stressen och ångesten riskerar att bli livsfarliga.
Jag vädjar till kommunen att ta oss föräldrar till barn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på allvar. Vi som orosanmäler oss själva och kämpar för anpassad skola och resurshjälp, samt de familjer med problem som inte kan och orkar be om hjälp.
Något behöver göras innan resursbristen får för stora konsekvenser. Dessa barn löper stora risker med psykisk ohälsa och att hamna i kriminalitet. I höst är det val. Denna fråga borde få större utrymme.